Hm, så har man varit ute på en långpromenad med vovven igen. Hon är verkligen den finaste hunden i hela världen! Älskar henne så ^^

Idag under promenaden tror jag satt rekord i hur många som frågar om vilken ras hon är. Tror det var ngt mellan 8-10 st som vi mötte på vägen! Inte klokt vad folk är nyfikna på"speciella" o "ovanliga" raser. Fast jag tycker det är jätte trevligt när folk börjar prata med en bara sådär när man är ute. Tycker att vi svenskar annars är väldigt dåliga på att våga ta kontakt med andra människor omkring oss. Om man tex ser på bussen. det är inte gärna man sätter sig inom en radie på tre-fyra säten närmare till ngn annan. Märkte väldigt mycekt när jag var nere o reste i Australien o Nya Zeeland att de flesta svenskar är sååå tråkiga!! Vi vågar absolut inte bjuda på oss själva o blir nästan lite lätt chockade när ngn som vi inte känner kommer fram för att prata med dig. Som faktiskt är mycket vanligt där nere. Jag jobbade ett tag på ett ställe med lite skivsortering o dvd inpackning i sidney, närmare bestämt förorten Alexandria. O fick alltid ta bussen dit på morgonen. Iom att det var samma tid varje morgon så började man känna igen andra människor på bussen som också pendlade kolektivt. Den fjärde dagen jag åkte med var det ett par (en tjej o en kille) som jag sett alla mornar på bussen, som  började prata med mig. De undrade vad det var för ny som skulle med samma bus samma tid varje morgon. O när de fick veta att jag var backpacker så blev de självklart jätte intresserade av vart jag varit o tillomed ville de veta en hel del om sverige. De lixom struntade fullkomligt i att vi inte kände varandra eller att vi inte kom från smama land. De var helt naturligt att småprata på väg till jobbet i en överfylld bus ^^

Träffade även ett gäng australiensiska killar en kväll jag o nåra till var ute o partade. Vi satt o snackade ett tag innan vi kom in på vart jag kom ifrån (en av dom gissade på irland, för han tyckte min engelska var så bra ^^) när jag sa sverige så kollade de bara dumt på mig o sa "really?" jag fattade ju inte va de menade med det, men de berättade senare att dom inte hade haft ngn form av trevlighet med en svensk förut. De hade så mycket fördommar om svenskar som de hört från andra (resenärer o vänner) och som nåra av dom hade upplevt själv. De sa att jag verkligen inte passade in i deras bild på hur en svensk var (vilket som jag efter deras reaktion blev väldigt glad över) Så, vad är det för fel på oss?? Varför har vi så dåligt rykte utomlands? Varför tycker andra att vi är bitchiga, tråkiga o osociala (detta var de termer de flesta använde sig av)

Under tiden jag bodde på ett hostel (ett mycket litet så alla kände istort sett alla) bodde där i ca 4 veckor o kom in i gänget redan efter andra dagen då de var väldigt trevliga människor där. När jag vart där en vecka så kom det fyra andra svenskar till hostelet. Trots mycket försök till att få med dom i gemenskapen så höll de sig alltid ändå till sig själva! För första gången i mitt liv skämdes jag över att vara svensk! De var såå himla otrevliga o verkligen gjorde allt för att undvika alla försök av oss andra att komunicera med dem. Förutom en av dom. Han vågade iaf prata med en lite smått när man träffades i köket eller liknande. Det var han, en kompis till honom o deras flickvänner som var där. Tror aldrig att de fattade att jag också var svensk..

Tycker att vi ska försöka våga oss på att snacka med främlingar ngn gång iaf. Eller har den där regeln att "tala inte med främlingar" som sitter fastnaglad i benmärgen från att vi var små så stor kraft på oss så vi inte ens vågar oss på att vara trevliga?

Jag har nu lovat mig själv att jag näst gång jag åker buss, ska jag sätta mig nära ngn annan som åker med, typ sätet framför, direkt bakom eller vrf inte direkt bredvid personen? Fast iofs så tycker jag att det är skönt att sitta o ha plats när jag åker kolektivt så det blir nog ngt av de tidigare förslagen ;P

Nu ska jag sova. Gonatt!